Många bra tankar!
GUID i sig är ju ett bra och fungerande koncept — men problemet är vad som händer efter att man hittat en GUID. Hur ska jag som konsument lära mig mer om vad den representerar?
Jag tycker Nobelprize.org är ett utmärkt exempel på hur man kan lösa det här snyggt. Varje pristagare har ett unikt och stabilt ID — till exempel 1057:
https://www.nobelprize.org/laureate/1057
https://api.nobelprize.org/2.1/laureate/1057
Det är konsekvent, begripligt och tekniskt elegant
DIGG gjorde ju en utredning om persistenta identifierare under sex månader. Tyvärr blev det mest en specifikation från externa konsulter, snarare än att man faktiskt ”satte ned foten” och skapade ett ramverk.
Jag hade hoppats att man skulle bygga en gemensam struktur där myndigheter och kommuner själva kunde registrera sina identifierare — ungefär som DOI-systemet.
- Tänk om vi hade ett ”SWEDOI” för statliga och offentliga identifierare som sedan en myndighet/kommun försvinner hanteras av Riksarkivet — det skulle underlätta mycket både för oss som konsumenter och för er som producenter.
1️⃣ Var finns registret?
Vem håller koll på att en viss identifierare inte redan används?
Det är här namespace kommer in i bilden.
Unikhet behöver inte alltid komma från ett centralt register — den kan skapas genom att varje aktör har sitt eget namnrymd (namespace).
Exempel:
- Q5 är unikt inom namespace Wikidata → https://www.wikidata.org/wiki/Q5
- 578 är unikt inom namespace www.nobelprize.org/laureate/
→ https://www.nobelprize.org/laureate/578
Så länge namnet (Q5, 578, eller ett GUID) existerar i ett väldefinierat och långsiktigt namespace, så fungerar det.
Problemet idag är att de flesta svenska myndigheter saknar både namespace och en gemensam modell för hur man ska hantera identifierare över tid.
Ett positivt exempel på tydlig länkstruktur är Skövde kommun hundrastgård Elins Esplanad:
https://www.skovde.se/uppleva-gora/fritidsaktiviteter/hundrastgard-elins-esplanad/
Om kommunen kan garantera att denna URL alltid kommer att finnas, skulle en möjlig unik identifierare kunna vara:
fritidsaktiviteter/hundrastgard-elins-esplanad
Om hundrastgården senare tas bort, kan sidan fortfarande finnas kvar med informationen "borttagen".
En ännu snyggare lösning vore att kopiera Nobelprize.org:s modell:
att ge objektet ett unikt internt ID, t.ex. dogpark = 3, och ha ett centralt register hos kommunen (som Nobelprize.org:s /laureate/) som styr vidare till rätt sida:
- https://www.skovde.se/dogpark/3 → fritidsaktiviteter/hundrastgard-elins-esplanad
eller mer generellt
- https://www.skovde.se/pid/3034 → fritidsaktiviteter/hundrastgard-elins-esplanad
Vet vi att denna sida alltid kommer att finnas kanske en unik identifierare är fritidsaktiviteter/hundrastgard-elins-esplanad och tas denna hundrastgård bort så finns sidan kvar om man direktlänkar så står det borttagen en snyggare lösning tycker jag är att kopiera Nobelprize.org och ge den ett unikt id hundrastgård = 3 och ha ett lager som Nobelprize.org som styr till fritidsaktiviteter/hundrastgard-elins-esplanad...
Jämför dagens nya post hos Nobelprize.org, där https://www.nobelprize.org/laureate/1057 automatiskt leder vidare till
https://www.nobelprize.org/prizes/peace/2025/machado/facts/
Som användare förstår jag direkt mer om vad ”1057” innebär
Jag behöver bara länka till /laureate/1057, och de ansvariga styr själva vart den pekar
Samma ID används i både webbgränssnitt och API
Kort sagt:
Namespace ger lokal kontroll över unika identifierare, men kräver långsiktig förvaltning.
Ett centralt lager – liknande Nobelprisets /laureate/ – skulle göra det enkelt att hålla länkar stabila även när strukturen bakom förändras och som sagt det smarta var att det fanns ett ställe för detta hos kommuner och myndigheter
- min fråga Riksarkivet om att hantera web länkröta #58
- hur Domstolsverket inte har koll på författningar från myndigheter som upphört #1
2️⃣ Var ska en "Tombstone" lagras?
Den bör ligga på samma URL som tidigare, enligt principen om beständighet.
Se t.ex. Datacite: https://support.datacite.org/docs/tombstone-pages
I Wikidata slås objekt ofta ihop, och då finns en omdirigeringssida kvar – men Wikidata hanterar i övrigt borttagna objekt ganska dåligt.
Exempel omdirigering någon skapade ett nytt objekt Q107366209 med namn Skövde (Švédsko) som någon tycket var samma som Skövde kommun Q501452 --> det slogs ihop 29 juni 2021 kl. 07.33 och vi har en omdirigering
"Själv hade jag ju gärna sett en nationell databas för sådana ID:n, men vem ska underhålla den?"
Mitt svar: Riksarkivet - skall saker vara persistenta så är Riksarkivet den naturliga kandidaten... DIGG ser vi ju nu försvinner...
Jag framförde det till DIGG, men fick ett lite märkligt svar: se issue #23 "Arkivutredningen - persistenta identifierare" kostnaden att inte ta tag i detta kostar miljoner om inte miljarder är min tro...
Det känns helt enkelt fel att 290 kommuner och alla myndigheter ska bygga egna lösningar för något så grundläggande.
Ett starkare DIGG hade kunnat skapa ett ramverk — och i förlängningen borde arkivlagen uppdateras för att uttryckligen stödja hantering av persistenta unika identifierare. Myndigheten har nu funnits sedan 2018 och det vi ser är en spec.... detta borde ha gjorts vecka 1 jmf FAIRDATA F1
"Men finns det ett värde i att man vet hur och vad ID:t kommer ifrån, att man kan spåra det i en databas eller länkcentrum?"
Absolut.
Om du hittar en DOI vet du direkt var du ska leta.
Om du bara hittar 1057 vet du inte vad det är — men om du hittar https://www.nobelprize.org/laureate/1057 vet du exakt var du ska börja
Om steget att bygga ett helt system känns stort – börja smått! 
Välj ett område där stabila länkar verkligen gör skillnad, till exempel era hundrastgårdar 
, utegym, badplatser, naturområden 
eller anläggningar 
.
Skapa ett eget namespace, bestäm en tydlig URL-struktur 
och låt sidorna leva vidare även när innehållet förändras.
Det viktiga är inte att allt är perfekt från början – utan att börja röra sig i rätt riktning mot stabila och begripliga identifierare. 
Och kanske är det just här vi behöver börja prata mer med varandra 
.
Istället för att vänta på en nationell specifikation som alla borde följa (men sällan gör 
), kan vi visa vägen genom att själva vara tydliga och konsekventa.
Om varje kommun och myndighet tar små steg mot mindre länkröta 🧩 och mer förutsägbarhet 
, så bygger vi tillit och interoperabilitet underifrån — ett klick i taget. 
Globalt unik
